2018

Träffade människor som lärde mig så otroligt mycket. Tjejen i mitten lärde mig hur vackert självfötroende kan vara. Hon lärde mig att en kram eller att hålla handen kan tala mer än ord ifall inte man delar samma ordföråd. Hon lärde mig att vara nyfiken på livet, för oj vilket äventyr livet har varit detta år.

 

Tog flera avsked. Något av det jobbigaste som finns. Men att lära känna människor och bygga äkta, djupa relationer har ändå varit värt det. Varje gång. Så detta år har jag nästan lärt mig att uppskatta jobbiga avsked. Med betoning på nästan. 

Uppskattade extra mycket de som alltid funnits där och som jag vet att alltid kommer finnas där. Vilken trygghet.

 

Gjorde spontana resor, liftade, utforskade världen, men längtade också hem. Efter ett år av äventyr jag inte trodde jag skulle kunna uppleva under min livstid ens så såg jag för första gången framemot rutiner och vardag.

 

Flyttade till en stad som var okänd, men som jag trivats i sen första stund. Vardag, Gud och nya människor gav mig så mycket glädje. Hade det jobbigt och hade det bra. Men hade det bra med klar majoritet så det får man vara tacksam över!

11.01.2019 kl. 21:08

Oredigerat från förra helgen

Även om 20år är en ålder som tydligt säger att du är vuxen, så blev det lek och stoj då Ellinor fyllde år. Jag hoppas att vi kan fortsätta med sådant många år till.

 

"Wow så fint, alltså kolla! Nejmen hörni nog är Vasa fint" Sanna ord, visst är Vasa fint. Extra fint var det då vi lugnt spatsera hem i soluppgången efter mycket dans.


Vet ej vems håriga ben det är eller vem som tagit denna bild. Vad jag vet är att det är en av de två bilder som knäppts med min telefon under lördagen. En lördag som jag minns eftersom:
1. Vi spelade den absoluta favorit sommarsporten volleyboll och mitt lag vann (förvånansvärt) mycket.
2. Jag har ärr på min arm då jag krockade med ett äppelträd under kärringkånk tävlingen. Ärr som kanske aldrig kommer gå bort, men det gör inget för vi vann ju :).
3. Jag har så fina vänner.

 

25.05.2018 kl. 13:13

Nu har jag landat

Insåg häromdagen att nu verkar jag faktiskt ha blivit van med att vara tillbaka. Finland känns hemma och föräldrarnas hem känns hemma. Även om jag jobbat sedan jag kommit hem så tror jag aldrig att jag haft en såhär lugn månad i hela mitt liv. Jag har varit på konserter, ätit många morgonmål med Vickan, dansat, läst ut 3 romaner, tränat med målet att kunna göra en massa kul i sommar (typ klättra i träd) och njutit av att gå i kyrkan. Jag har också haft usla sovrutiner, ätit för mycket kött, kännt mig uttråkad, varit utan bankkort (vilket skapar mer problem än man skulle tro) och fastnat för tvserier som egentligen inte ens är bra. Allt detta har behövats tror jag. 

18.05.2018 kl. 08:59

Den senaste tiden 2.0

Några tankar och upptäkter jag haft den senaste tiden varsågoda.

Jag har upptäckt hur mycket jag övergillar caféer. Fråga mig om jag hänger med på en kaffe och det är ungefär 93% chans att du får ett ja. Prövade föresten en av dedär fancyga kaffetrenderna (det var väl inte ens kaffe, men ni vet vad jag memar) häromdagen; Matcha latte. Det var ett riktigt bottennapp. Känner jag mig rätt så kommer jag nog pröva på det igen bara för att se ifallnågot faktiskt kan smaka så illa två gånger. I vilket fall som helst så har många timmar spenderats på caféer den senaste tiden, t.ex. dessa tre i Haag, Amsterdam och Gouda

 

Jag hittade en ny artist. Hans musik passar bra till de flesta stunder på dagen; en bussresa, väckarklocka, en promenad.

 

Jag har saknat. Är van med att ha vänner som bor på några hundra kilomters avstånd, men numera finns det lilla Atlanten emellan mig och vännen som var min roommate i ett halvt år. Att säga hejdå till alla jag levt med detta år har absolut inte varit lätt. Har också saknat känslan av att vara på väg någonstans hela tiden. Det här med vardag och att vara på ett ställe är inte riktigt min grej.

21.04.2018 kl. 22:23

Hur du gör världen en tjänst

En god vän försökte hjälpa mig med en sån simpel sak som; vad jag ska göra i framtiden, vilka studier ska välja osv. Han sa något så smart som: "Don't think about what the world needs. Think about what makes you feel alive and do that, because what the world needs is people that are alive".

Jaha, tänkte jag, det låter ju klyshigt och fint. Men ju mera jag tänkte på det, destu mer insåg jag att precis så borde jag tänka när jag gör mina studieval. Om jag ska jobba med något i X-antal decennier så måste jag brinna för det. Eller åtminestone sträva efter att brinna för det. En studeiansökan gjordes för några veckor sedan med detta som motivationen bakom. Det känns ganska rätt.

Dock saknar jag det äventyrliga missionärslivet. Det om något får mig också att känna mig levande.

17.04.2018 kl. 23:22

Kulturchock i ens egen kultur

6 månader, 3 länder och 15 flygplan senare är jag tillbaka. Jag är tillbaka till en plats som är närapå oförändrad men själv känner jag mig som en helt ny person. Den senaste tiden i Norge, Thailand och Filipinerna så ha jag fått uppleva att leva nya kulturer, lyssnat till hjärtskärande livs historier, skrattat och dansat som aldrig förr, fått nya insikter om gästfrihet och blivit lite brunare om näsan. Några tankar jag haft då jag kommit hem:

– Vad lyckligt skattad jag är som har växt upp i ett land där jag kan känna mig trygg och jag har otroliga möjligheter precis därför. Jag kan veta att jag har mat för dagen, jag kan vända mig till ett polisväsende som jag litar på och min skolgång är gratis då jag väljer att gå tillbaka och studera. Detta avgör dock inte om jag är lycklig eller inte. Det ger mig stöd och otroliga möjligheter till att vara det, men i verkligheten är det inte det som kommer spela roll. Lycka kommer från människomöten.

- Tack Gud för rågbröd

- Vad är det som jag strävar efter då jag väljer studieplats eller hur väljer jag att spendera min fritid? Gör jag dessa val utifrån hur mycket jag vinner på det eller väljer jag det som är rätt och även gynnar andra.

 I skrivandets stund är mina tankar väldigt upp och ner och att komma tillbaka till ens egen kultur är väldigt konstigt. Men jag ville dela med mig några råa tankar och förhoppningsvis dela med mig mera om mina äventyr då jag har samlat mig mer.

26.03.2018 kl. 11:30

Jag flyttade

Jag har länge tänkt på att skriva, men inte vetat hur, vad eller varför. Jag vill vara personlig och ärlig, men på samma gång hålla allt för mig själv. Jag har tänkt på att skriva, men inte vetat vad syftet skulle vara. Men här är jag ändå och vill dela med mig av de senaste äventyren, för oj vad spännande denna höst har varit.

Jag flyttade hemifrån, till ett nytt land, för att bo med främmande människor. Att flytta hemifrån kändes både vemodigt och roligt. Jag älskar det nya landet och likaså de främmande människorna som inte alls känns främmande mer.

Jag känner mig ofta utmanad, men med varje utmaning blir jag en lärdom rikare. De första dagarna kändes det väldigt svårt att kommunicera på engelska hela tiden. Nu känner jag mig bekväm med att tala engelska, även om jag ofta blir frustrerad över att jag inte har tillräckligt ordförråd för att uttrycka mig i alla situationer.

Jag utvecklas otroligt mycket i mig själv och i min tro. Ibland ifrågasätter jag och blir osäker, men för mig är det ett utmärkt sätt att lära mig. Vad är det egentligen jag tror på och hur påverkar det hur jag lever? Även om det är mentalt tungt att fundera på stora livsfrågor så njuter jag av att äntligen få ha utrymme och tid att göra just det.

14.10.2017 kl. 19:05

Sanningen bakom 3 bilder

Visst är det en av de vackraste byar du skådat? Men sanningen var att då jag cyklade genom hembyn denna kväll så njöt jag inte alls av den vackra vyarna. Jag var rädd för mörkret och älgarna som skulle kunna dyka upp ur det. Sista kilometern plingade jag löjligt många gånger i plingklockan för att mesigt skrämma bort eventuella fyrbenta ovänner. 

 

Visst ser Anna ut att njuta på sin hoj. Fake news everybody. Sanningen är att vi håller på och trampar i en nerförsbacke pga. den hårda åländska motvinden. Suck och stön det var inte kul.

 

En klassisk tråkig wcbild. Sanningen är att pga. denna bumsonödiga bild, så glömde jag min jacka på toalettstolen. Eller egentligen min systers jacka, vilket gjorde att jag drog en djup lättnadens suck då jag hittade jackan 30minuter senare. Vet nån om det finns något knep mot tankspriddhet? Jag tappar och glömmer saker dagligen känns det som...

30.08.2017 kl. 18:40

12 dagar kvar

Spänningen stiger och med skräckblandad förtjusning närmar sig den femte september, dvs dagen då jag hoppeligen sitter på ett flygplan påväg mot nya äventyr i Norge (iiih vad det pirrar i magen). Jag känner ganska många känslor gällande flytten:

1. Förväntan. Jag väntar på att få växa i mig själv och i min tro. Jag väntar på att få lära känna en massa nya människor. 

2. Osäkerhet. Hur många skor ska jag ha med mig? Borde jag boka ännu en extra kappsäck? Tänk om det uppstår en massa språkhinder?

3. Tacksamhet. Jag är tacksam över att en av mina bästa vänner kommer att sitta bredvid mig i planet och vara vid min sida de kommande månaderna. Jag är tacksam över att jag överhuvudtaget fått möjligheten att åka. 

4. Lugn. Jag vet att gör rätt med att åka.

Hoppas de norska bergen väntar på mig lika mycket som jag väntar på att se dem igen.

24.08.2017 kl. 22:01

Stunderna man kommer att sakna

Som jag skrev någon gång tidigare så känns det som om denna sommar är fylld med en massa farväl. Till exempel hälsade jag på några vänner i Dragsvik och då vi sade hejdå så lät det ungefär såhär ”Hejdå, vi ses snart...eller vänta lite när månne vi ses? April kanske? Jaha, vi ses om 8 månader då...” Usch, fy och blä för avsked.

Att ha bästa vänner, släkt och pojkvän 500 kilometer från ens hem har gjort att jag nästan blivit van. Ett hejdå betyder ändå att man ses igen om några veckor eller månader. Men hur är det med dedär speciella stunderna då? Dem kan du inte göra om eller återförenas med. Människor du saknar kan du oftast träffa igen. Men hur är det med stunderna jag saknar?

Några av sommaren 2017-stunderna jag kommer sakna...

... att vakna upp i ett tält efter en god natts sömn (förtydligande: är inte sarkastisk) och öppna tältdörren för att se ut över ett vackert och vilt hav.

... att lyssna på Passenger, se på solnedgången och hålla hand då vi roadtripa hem. Sorry för att vi är cheesy.

... att sitta och sjunga sånger kring en brasa på favorittältningsplatsen med fina vänner. Vackert gitarrspelanden, men mindre vackert försök till stämsång.

... att se ut över det finska guldet i Repovesi natinalpark. Själv har jag inget problem med att dingla benen över en stupkant, men direkt någon annan gör det vänder sig min mage.

18.08.2017 kl. 23:54

En veckas jobb i Estland

För någon vecka sedan var jag på jobb i vårt södra grannland. Även om jag kom dit med inställningen att jag var där för att hjälpa till och ge, så kom jag hem med intrycket att jag fått ta emot dubblafalt. 

En av mina arbetsuppgifter var att hjälpa till på ett barnläger som ägde rum ut på en öde ö. Grannarna till våra tält var en flock får och havet. Alla gjorde sin del på lägret och det var så fint att se hur det just därför blev så fina dagar. 

Det jobbigaste var ändå att jag inte delade samma språk som barnen. Med mina medelmåttliga finskakunskaper kunde jag ibland förstå vad de estniska barnen sade och vi lärde varandra ord genom att peka... "pilv" "mets" "kell" osv. En del av de vuxna kunde ändå finska, engelska eller tyska. Idag är jag otroligt tacksam över tyskakurserna jag slöade igenom i gymnasiet. Språk är en otrolig rikedom!

14.08.2017 kl. 15:10

Extra tacksam

Med glädje och tacksamhet i hjärtat avslutades det sista riktiga lägret för mig igår. Även om jag var med och höll i trådarna så har detta läger gett mig så otroligt mycket!

 Jag har insett hur lyckligt skattad jag är för att ha så många fina människor i mitt liv. Kärlek, sorg, knepiga livsfrågor, lycka och mycket mer har präglat våra diskussioner ända fram till halv fem på morgonen.

 Speciellt efter ett av helgens bibelstudier började jag tänka tillbaka på mitt liv och insåg att det funnits en tydlig röd tråd. Små händelser och val som i stunden kändes obetydliga, men som jag idag ser att hela tiden var Guds plan. Så jag har insett sanningen i att: "Nåden är ej passiv, utan skapar något i en människas liv".

 Om lite mer än en månad åker jag till Norge för att gå en DTS. Jag ser fram emot äventyr, nya vänner och att bo i ett nytt land. Men fram för allt ser jag fram emot att ta reda på hur den röda tråden fortsätter.

24.07.2017 kl. 13:47

Några sommarstunder

Det här är några av de bilder jag kommer bläddra igenom tiotals gånger under vinterhalvåret. Känner att jag denna sommar gör en massa saker för sista gången och att jag kommer måsta tvingas ta en massa avsked hela tiden. Jag njuter väl lite extra just därför. Men sörjer också en smula. 

Vi börjar oredigerat och suddigt. Precis som första sommarlovsdagen. En vacker, men kall, sommarmorgon strosade jag och mina vänner på Helsingfors gator för att ta oss hem efter allt studentfirande.

 

Vid fortsätter med en bild av vännerna som varit ens vänner innan man ens visste vad ordet vän betydde. Vi umgås på samma sätt vi alltid gjort, med lek och skoj. Det blir vi nog aldrig frö gamla för.

 

En morgonpromenad i Ekenäs med favorit tvillingparet. 

 

Sen fortsätter vi norrut där jag tillbringade en vecka hos Isak. En välbehövlig vecka.

 


En kompisträff med häftig slip and slide, volleybollturnering, grillning och rundbadminton. Mera sådant tack!

 

Hade en skön midsommar med de äldsta vännerna och några nya vänner. Vi gjorde det som hör midsommaren till, dvs. grillade, lekte bollen i burken, flätade midsommarkransar, skrattade och avslutade med en skön promenad hemåt efter soluppgången.

 

Jag och Anna bestämde oss för att åka till Åland med cykel. En välsingnad resa, då det mot alla odds gick så bra de kunde gå. Vi hälsade på vänner, hejade på grönvitt, åt god mat och cyklade sammanlagt 125 kilometer. Dessutom var det sista gången jag och Anna hann umgås ordentligt innan hon ryckte in i militären. Det var bara en vecka sedan hon åkte till Dragsvik, men det känns redan tomt...

09.07.2017 kl. 13:07

Nio sängar på en månad

Idag är tredje dagen i sträck som jag vaknar upp i egen säng, vilket är nytt rekord för denna sommar. Räknade snabbt ihop att jag under den senaste månaden sovit i 9 olika sängar, vilket låter lite oroväckande då jag skriver ut det, men jag har goda förklaringar. 

1. Ni vet den där störande typen som ringer till dej och frågar om du har en ledig soffa för inkommande natt? Det är jag. Som tur har jag bara härliga vänner som alltid öppnar sitt hem med ett leende på läpparna, då jag plötslig har lust att göra spontanbesök.

2. Vad vore en sommar utan läger? Med läger följer också olika sorters sovplatser. Denna sommar har jag fått snarka på både klassrumsgolv och i eget ledarrum.

3. Under min och Annas cykeltur till och på Åland prövade vi på flera olika boendeformer. Förutom en mysig stuga och en båthytt, så bodde vi hos ett par vi aldrig träffat förut. Via airbnb hittade vi Hanna och Johan, som lät oss flytta in hos dem under ett dygn. En väldigt fin upplevelse det också!

Imorgon ska jag vara hus- och hundvakt hos min faster, vilket gör att jag ska pröva på säng nummer 10. 

05.07.2017 kl. 17:20

Början på en spontan resa

Imorse vaknade jag till ljudet av ösregn och till min besvikelse visade väderleksraporterna att det skulle fortsätta så hela dygnet. Dagens plan var att sola på terassen och kanske ta en cykeltur. Tack till det finska sommarvädret för att du förstörde min dagsplan.

Under förmiddagen hade jag redan blivit uttråkad på att sitta ensam hemma då alla vänner jobbar eller bor för långt borta för att kunna komma på kaffe. Även om jag bara varit hemma två dygn så kände jag starkt att jag ville åka iväg någonstans, helst idag. Inte för att jag vantrivdes där hemma, utan för att jag älskar att resa runt. Började med att slökolla på billiga flyg, men insåg att alla de såkallade "billiga" flygbiljetterna ändå var utanför min budjet. Efter några funderingar och SMS köpte jag istället en tågbiljett till Ekenäs. Jag packade min sportbag med kläder för cirka 7 dygn och tog mig till tågstationen. 

Jag har inte någon fastspikad reseplan, men efter Ekenäs tror jag att jag fortsätter till Pargas, Åbo och till sist Vasa. Ser framemot att under resans gång få träffa de vänner jag ser allt för sällan.

Det är oftast de spontana sommarupplevelserna som jag minns med ett leende på läpparna. Älskar friheten att inte riktigt ha en plan, utan bara åka iväg och se vart dagen för en. 

 

13.06.2017 kl. 17:37